Första Kapitlet

Carlsson går in i tjensten och befinnes vara en spelfogel.

Han kom som ett yrväder en April-afton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen. Clara och Lotten voro inne med sköt-ekan för att hemta honom på Dalarö- brygga; men det dröjde evigheter, innkn de kommo i båt. De skulle till handelsman och ha en tunna tjära och på abeteket och hemta gråsalfva åt grisen, och så skulle de på posten och fa ett fri- märke, och så skulle de ner till Fia Löfström i Kroken och låna tuppen mot ett halfpund små- tärna till notbygget, och sist hade de hamnat på gästgifvaregården, der Carlsson bjudit på kaffe med dopp. Och så kommo de ändtligen i båt, men Carlsson ville styra, och det kunde han inte, för han hade aldrig sett en råseglare förr, och derför skrek han, att de skulle hissa focken, som inte fans.

Och på tullbryggan stodo lotsar och vakt- mästare och grinade åt manövern, när ekan gick öfver stag och länsade ner åt Saltsäcken.

— Hörru, du har hål i båten! skrek en lotslärling genom vinden; — Stopp till! Stopp